Tillbaka
Är norgehistorier rasism?
Norgehistorier är mer eller mindre roliga historier som svenskar berättar om sina grannar norrmännen, och som i stort sett går ut på att norrmän är dummare än svenskar.

Norrmännen har i stort sett samma historier om svenskar. På norska kallas de svenskevitser.

Att påstå att ett folk är mindre intelligent är bland det värsta tillmäle eller förolämpning man kan tänka sig. Men tar någon illa upp? Knappast. Tar någon det på allvar? I så fall är nog den personen betydligt mindre intelligent än den person som den roliga historien handlar om.

Jag har själv många gånger varit i blandat sällskap med både norrmän och svenskar där man berättar grova norgehistorier respektive svenskevitser för varandra och stämningen är hög, varm och hjärtlig och skratten avlöser varandra. Absolut ingen tar illa upp.

I Sverige skämtar vi inte bara om norrmän. Skottar, finnar, invandrare, göteborgare, negrer, bönder, blondiner och många andra finns också med på listan. I alla kulturer förekommer det att man på ett fördomsfullt sätt skämtar om andra kulturer eller grupper. Är detta OK eller är det något man ska försöka dämpa?

Innan jag utvecklar det, vill jag definiera ordet bymentalitet. Bymentalitet kan uppstå i ett slutet samhälle där invånarna har inga eller väldigt få personliga relationer med människor från andra kulturer. Det behöver inte nödvändigtvis vara i en liten by, det kan även förekomma i stora områden med stora städer också. Med bymentalitet menas här den uppfattningen att vi i den här byn har rätt i allting och resten av världen har fel och är konstig för att den inte är som vi.

Där bymentalitet råder kan man kanske tänka sig att roliga historier om fördomar tas på allvar, eftersom invånarna inte känner någon från den kultur de skämtar om, och inte från nån annan avvikande kultur heller. Parodin som historierna förmedlar kanske inte uppfattas och förstärker då fördomarna. Det är avigsidan av dessa sorters skämt.

Sverige, som har varit en avkrok av Europa tills ganska nyligen, hade naturligtvis en utbredd bymentalitet som var av gammalt datum. Men de senaste 50 åren har det skett stora förändringar. Svenskarna har fått råd och möjlighet att lätt resa och besöka främmande kulturer. De har också haft förmånen att få ta emot många invandrare som fört med sig nya och annorlunda seder och bruk, som har påverkat och berikat vår egen kultur och livsstil. Ca 10% av svenskarna idag har invandrarbakgrund, och svenskarna har idag många personliga kontakter med människor som har rötter i andra kulturer.

Min uppfattning är att skämt av den typ som förekommer på föregående sida inte förstärker fördomar utan tvärtom på ett humoristiskt sätt visar hur dumt det är att vara fördomsfull. I just detta fall driver man ju med det svenska språket, och var och en som har lärt sig ett främmande språk, vet ju hur lätt det är att göra pinsamma fel eller fel som uppfattas som roligt av den som kan språket.

För tjugo år sedan fanns i USA ett TV-program som på svenska hette "Goda grannar" som handlade om en fördomsfull vit familj med invandrarbakgrund från Polen som bodde grannar med en lika fördomsfull färgad amerikansk familj. Programmet var mycket roligt och populärt och anses har gjort mycket för att mjuka upp rasfördomar i USA.

Just nu finns på TV över hela Skandinavien ett populärt program som heter "Pantertanter" som på ett mycket humoristiskt sätt driver med skandinavisk kultur (Rose Nylund) och med italiensk och siciliansk (Dorothy och hennes mamma). Kulturkrockar är tacksamma att göra humor av.

Den amerikanska serietidningen Hagbard handlar om en rå, obildad och mindre intelligent viking. Den driver också mycket med skandinavisk kultur. Att den tidningen är så populär just i Skandinavien, beror kanske på att vi känner igen oss lite grann, och skrattar åt det.

Jag har bland invandrarvänner hört en del roliga fördomsfulla skämt om oss svenskar som jag både skrattar åt och ibland känner mig roat träffad av. Någon sa att definitionen på en Medelsvensson är en svensk som inte tycker om svenskar och som absolut inte anser att han är en Medelsvensson. Den tycker jag var bra. Och en muslimsk kompis (en sann muslim dricker ju inte alkohol) konstaterade nyktert: "Om man snor en fru eller en brud från en svensk kille, så reagerar han knappt, men om du snor hans spritflaska så blir han som ett vilddjur." Vi kanske inte ser så mycket humor i det men han gjorde det, och som svensk kände jag mig lite träffad och förstod vad han menade.

Vad jag vill säga med detta är att jag anser att man måste få skoja lite. Att göra en parodi på fördomar förstärker dem inte utan tvärtom. Att INTE FÅ skoja skapar däremot en känsla av att det handlar om en sanning som kanske är obehaglig för någon och som man därför inte får prata om.

C.E.

PS. Själv har jag inga som helst fördomar. Jag anser till exempel att negrer är minst lika intelligenta som kvinnor. Och jag tror att det finns svenskar som är minst lika dumma som norrmän.